Jag kom på mig själv idagmed att studera dina läppar.Jag såg hur de rörde sig,men jag hörde inga ord.Jag upptäckte att jag slutat lyssnaoch gått vilse i djupet av dina ögon.Att jag inte sett dem förut -stjärnorna som gnistrar där inne.Det var en svindlande upptäckt.Plötsligt känns det så starkt.Och jag vet att jag är förloradi din omskakande skönhet.

Höststormar vinerdå spelar hjärtat i durKom värm mig sakta

Här kommer en dikt som jag skrev när min äldsta dotter var liten:Du vänder bort blickenlåtsas som om Du inte hört vad jag just sagt.Men vad Du inte vetär att jag förstår precis hur Du tänker.Jag vet varför Du alltid måste göra allting tvärtomoch jag vet att det inte spelar någon rollvad andra säger.Jag vet också att Du hellre riskeraratt ramla och slå Digän att aldrig ta chansen att provaåtminstone en gång.Du är liten ännumen jag ler när jag ser glittret i min mors ögonoch jag förstår att hon vet vad som är att vänta.Vi är lika Du och jag!