Ni kan aldrig gissa vad jag fick min man att göra igår!! Han red! På en riktig häst! Det trodde jag aldrig att han skulle göra! Visst, han har ridit två gånger förut - ledd i en paddock ett varv, men det räknas väl knappast.Vi hade prova-på-dag på ridskolan för alla ridlekisföräldrar som var nyfikna på hur det kunde kännas att sitta på hästryggen. Jag anmälde både honom och mig för ett antal veckor sedan, men jag var helt säker på att han skulle backa ur i sista stund. När vi kom till lektionen visade det sig att det bara var vi två som var anmälda, så vi fick en privatlektion alldeles för oss själva!Jag har ridit lite grann förut, men sedan olyckan i somras så har det inte funkat. Jag provade för några månader sedan, men det gjorde alldeles för ont, så tyvärr kunde jag inte fortsätta. Nu kändes det dock som att det var dags att försöka igen, och den här gången gick det bättre. Jag travade och galopperade utan någon som helst smärta, så det måste ju betyda att det är okej. Dessutom så har jag inget ont idag heller (förutom lite i nacken, men det är nog bara vanlig träningsvärk). Kanske är dags att ta tag i ridningen igen? Det är ju sååååå kul!Back to my husband! Han var ganska nervös innan han hoppat upp på hästen. För att underlätta ordentligt fick han en riktigt lugn och stadig häst, som förvisso är väldigt tråkig, men som passar den som inte har någon erfarenhet alls. Han tyckte att det var väldigt vingligt uppe på hästryggen, och varje gång hästen bytte ben (i stillastående) så kändes det som om han skulle glida av, sa han!När vi väl kom igång och började rida blev det dock andra bullar. Det gick jättebra, och han löd snällt ridfrökens komandon! Han fick börja med att skritta runt några varv och känna på hästen, men ganska snart hördes det välbekanta: "Då kortar du tyglarna, trycker ner hälarna i stigbyglarna och kommer fram i traaaaav, lättridning".Då höll jag på att trilla ur sadeln! Han gjorde precis som hon sa och skänklade på hästen tills han travade som om han aldrig gjort annat! Oj, vad stolt jag var över honom då! Resten av lektionen ömsom travade, ömsom skrittade han med ett leende på läpparna.När lektionen var slut erkände han att det faktiskt hade varit ganska kul, men han hävdar fortfarande att han aldrig kommer att börja rida regelbundet. Däremot nämnde jag att det vore kul att åka iväg på turridning någon gång, och det höll han med om! Jösses! Det har verkligen varit en chockerande dag!I guess I owe him big times now... :P